Svensk Eske

Eske K. Mathiesen har sendt mig den fineste lille, svenske oversættelse af udvalgte digte fra "2000-talet", Att lysna till lärkan, nr. 46 i Lilla Serien og med et frimærkestort portræt af Eske på forsiden (hvornår kommer det Eske-julemærke?), oversætter er Jonas Ellerström, og Mathiesens kollega ud i kombi'en folkloristik &poesi (og da vist i sin tid medredaktør af Ta') Bengt af Klingberg har skrevet et kyndigt, koncentreret forord, der (i mangel af Monografien) er noget af det bedste og præciseste, der er skrevet om yndlingsforfatterskabet:

Ännu viktigare är kanske att han fullt ut började tillämpa det som den norske folkloristen Moltke Moe har kallat "det mytiske tankeasæt", ett mystiskt förhållningsätt til den omgivande vardagen, till växter, djur og väderlek. Dikterna blv fjederlätta berättelser om hur vi kan upprätta kontakt og känna samhörighet med vår omgivning. Man kan till nöds rubricara dem som naturlyrik, men det rör siog främför allt om en fremgamgsrik poetisk metod att med fantasins hjälp öppna ögonen och alla sinnen för tilvarons rikedom och oberäknelighet.

Og jeg er bange for, at EKM-poesiens fede finhed lyder den mindste smule bedre på svensk:

Starkt ljus idag
och så varmt vid fönsterkarmen att jag
snart slår ut som en påsklilja
av den kortstjälkiga, flikiga sorten
som man se förvildad på de ljusa fälten
och i pilhäckarna. Och som har en bitter doft.