En kyklops klarsyn

Beklager, Karl Ove! Det er rart med svensk, feministisk enighed og opbakning for en gangs skyld - fra Rakel Chukris kommentar til Mette Høeg-debatten  i Helsingör Dagblad:

"Köpenhamns litteraturvärld uppfattade debattartikeln som en örfil. Vissa hade till och med svårt att tro att Mette Høeg var en riktig person. Replikerna har varitotaliga och tonläget högt. I gårdagens Politiken protesterade författaren Christina Hagen mot den förminskande beskrivningen att unga kvinnor skriver om sin ”lilla psykiskt sjuka Barbievärld”. I samma tidning uppmanade Cecilie Lind: Se våra texter! Tala om dem, kritisera dem – men reducera inte oss till vandrande klichéer.
Det är förståeligt att många förbluffades av Mette Høegs sexistiska och dåligt underbyggda attack. Men att något sådant publicerades i Danmark var bara en tidsfråga. Sedan ett antal år skrivs de mest intressanta böckerna av unga kvinnor. En skicklig och vass generation har vuxit fram och tagit plats på parnassen. Som litteraturkritikern Lars Bukdahl sa i teveprogrammet Deadline: Det finns inte en massa skickliga män som hålls tillbaka av amasoner utan just nu råkar några av de mest talangfulla författarna vara kvinnor.
Men detta står i kontrast till ett Danmark där många betraktar feminismen som suspekt och radikal. Att det kommer en backlash mot starka kvinnor som tar plats är väntat. Det är en klassisk reaktion när samhällets maktordning justeras.
Det är också talande att Mette Høeg inte vågar kritisera män som skriver autofiktion, till exempel Yahya Hassan eller Knausgård. Deras erfarenheter (om det så är masturbationsvanor eller utfall mot svenska dagis) är i hennes ögon universella och intressanta medan kvinnliga författares erfarenheter reduceras till banala menshistorier, för att låna Lars Bukdahls ord.
Så kan kvinnoföraktet i ett av världens mest moderna länder se ut 2015. Men vi behöver inte deppa alltför länge, revolutionen inom litteraturens finrum fortsätter."