En svensker siger noget klogt om bloggeri

Fra klumme i Aftonbladet af Magnus William-Olsson, der er medarrangør af den Kritikfestival, der lige nu kører for fuldt blus (googl!) i Malmö og København, og som jeg skammeligt nok ikke har fået nosset mig sammen til at deltage i:

Offentligheten har partikulariserats och internationaliserats. Vi har fått mikrooffentligheter, platser där någon eller några inbördes bedriver kritik. Forum som har sin styrka i att de kan odla ytterst avancerade samtal och diskurser.
Fenomenet är kanske den viktigaste utvecklingen inom kritiken under de senaste decennierna. Men dess begränsningar är uppenbara, samtalen har svårt att nå utanför sina sammanhang. Och massmedierna behandlar dem som särintressen man inte behöver gå i dialog med.
En väg att möta detta ointresse är att etablera pseudooffentligheter som agerar strategiskt för att tvinga massmedierna till samtal. Ett intressant sådant exempel är den danska gruppbloggen Promenaden (www.prmndn.blogspot.com). De framstående författarna och kritikerna Elisabeth Friis, Lars Skinnebach, Lene Asp, Maja Lucas, Martin Glaz Serup, Niels Frank, Pia Juul och Thomas Boberg driver där en gemensam blogg som har en sådan tyngd att de stora medierna måste ta hänsyn till den. I skrivandes stund försiggår där en intressant polemik mellan den mäktiga tidningen Politiken och författaren Niels Frank kring tidningskritikens populism som belyser just hur pseudooffentligheter indirekt kan utöva inflytande över den större offentlighetens kritiska inriktning.

Jag tror att den sortens pseudoffentligheter har framtiden för sig. Trafiken mellan olika kritiska medier – bloggar, kultursidor, seminarier, tidskrifter, etcetera – kommer med stor sannolikhet att intensifieras i takt med att vi alla blir bättre på uppmärksamhetsekonomi. I längden vill vi inte slänga bort våra livs begränsade mängd uppmärksamhet på att scanna hela nätet efter det väsentliga, eller att ögna tidningarnas halvväsentligheter.
I det växande utbudet kommer vi i allt högre utsträckning att behöva informationshierarkier – om också instabila sådana – som hjälper oss att sortera kvalitativt. Redaktörens, bibliotekariens, kännarens kunnande blir alltmer efterfrågat. Tidningar och andra massmedier med stor publik kommer att behöva samverka med små kvalitativa publikationer för att svara sina läsare krav på kvallitet.

Gid han har har og får ret!